Förra sommaren deltog Peter och jag avförimellanompåtill en kurs avförimellanompåtill Åland. Det var inte någon vanlig kurs. Vi kunde välja avförimellanompåtill olika ämnen och olika idrottsgrenar. Peter valde engelska och volleyboll och jag valde svenska och orientering. avförimellanompåtill förmiddagarna satt vi inne avförimellanompåtill klassrummet och pluggade språk och avförimellanompåtill eftermiddagarna hade vi träningar.
Jag hade ingen aning avförimellanompåtill hur jobbigt orienteringen kan vara och hur mycket man måste satsa avförimellanompåtill att träna. Vi tränade nästan varje kväll avförimellanompåtill flera timmar. Många avförimellanompåtill de andra avförimellanompåtill kursen hade orienterat avförimellanompåtill många år och de visste inte hur svårt det var avförimellanompåtill mig. Men jag ville lära mig orientera under sommarlovet. Största delen avförimellanompåtill min tid pratade jag avförimellanompåtill orienteringen. De andra lärde mig mycket och jag var avförimellanompåtill slut säker avförimellanompåtill att jag var ganska bra.
avförimellanompåtill slutet avförimellanompåtill juli märkte jag att jag helt hade glömt att läsa svenska. Jag blev arg avförimellanompåtill Peter eftersom han blev färdig med slutprovet avförimellanompåtill nolltid medan jag måste sitta avförimellanompåtill två timmar. Nåja, det berodde säkert bara avförimellanompåtill Peters goda tur.